Det händer när du vilar. Du mognar, utvecklas och får kontakt med din egen inre viset. Den kan du inte googla fram, den finns inom dig om du lyssnar.
Nu är hösten här och sedan kommer vintern. En tid att stilla sig och dra sig inåt. Från den utåtriktade energin på våren och sommaren, så blir det nu en period för mer vila och återhämtning. Både för naturen och för oss människor och en viktigt del i livet.
Även om jag själv älskar sommaren, värmen och att vara utomhus, så finns det även något vilsamt i hösten och vintern tycker jag. Inte så mycket som ”måste” göras, utan det är mer ok att sätta sig i soffan, lägga en pläd över benen, tända ljus, lyssna på lite skön musik och läsa en god bok.
Jag kom att tänka på den underbara boken "Det händer är du vilar" av Tomas Sjödin, som jag varmt rekommenderar. I boken beskriver han så fint de perenna växterna under vintern går in i dvala för att överleva. Det är viloperioden, en härdningsprocess. Dvs de tar paus och detta sker för att de ska bygga upp sina cellväggar, en skyddsåtgärd helt enkelt. Man kan helt enkelt säga att dvalan maximerar växtens styrka och härdighet.
På samma sätt är det för oss människor, det är viktigt att vila, En livsviktig skyddsåtgärd, även för oss. Vi kan inte hela tiden springa på i görandet, då blir vi stressade och utmattade till slut, om vi inte tar en paus och vilar oss emellanåt.
När vi slappnar av och vilar och låter tankarna få vandra fritt, så kan nya insikter dyka upp från varandet, från den mer omedvetna delen inom oss. Då utökar vi vårt medvetande och då utvecklas vi som människor och får kontakt med något mer inom oss. Vi får kontakt med vår egen inre vishet. Det som finns inom oss, men som vi inte får kontakt med när vi är i görandet, för att djupna i oss själva och finna svaren på de viktiga frågorna i livet.
Precis som musklerna inte byggs är vi är på gymmet, utan i vilan mellan träningarna. Så fördjupas vår kontakt med själen och oss själva de vi innerst inne är, när vi vilar. Det är då vi når fördjupning och mognad. Därför är vilan en så viktigt del i att vara en vuxen ansvarstagande människa.
Man kan tänka att själen har sitt eget rotsystem och vi behöver stilla oss för att rottrådarna ska få en chans att borra ner sig djupt och rota sig. Om allt bara flyter på och vi springer på i görandet, är det lätt att vi inte blir rotade. Att vi tappar kontakten med dom vi verkligen är. Vi blir mer förknippade med det vi gör. Men vem är jag när jag inte gör något? Den djupare sidan av att vara människan, som inte bara definieras av yttre framgång, resultat och det jag gör, utan av vem jag är när jag inte gör något.
I vilan finns också möjligheten att lyssna inåt, istället för att vara styrd av yttre stimuli och krav. Inom oss kan vi istället komma åt vår egen vishet och livskunskap. Med andra ord, att stänga av, dra sig inåt och göra mindre är kanske den enda vägen om man ska bli en människa som inte bara springer efter samhällets och andras krav och förväntningar. Den som vilar i tysthet får öron för de svaga signalerna som kommer inifrån.
Vi når djup och mognad när vi vilar. Som ett frö som sås i marken och bara ligger där i den mörka jorden och väntar, då utvecklas de tunna rottrådarna, som så småningom utvecklas till en stark och stabil växt. Kanske böjar vår själsliga mognad när vi lägger oss ner som ett frö och vilar. Och vi fortsätter att växa om vi ligger kvar där.
Ett viktigt värdeord är väntan, att ha tid att invänta. Att ha tid att invänta sitt barn, sin partner, sina gamla föräldrar eller sig själv. Det lönar sig inte att jaga på en planta, eller hur, det tar den tid det tar att växa och utvecklas.
När det kommer till att fatta viktiga beslut i livet, behöver vi ibland invänta de rätta svaren. De går att skaffa sig kunskap genom att Googla, men här behöver vi lyssna in vår egen viset och den finns inte på Google, utan inom oss, om vi lyssnar, i vilan.
Otålighet är vår värsta fiende idag, vi är rastlösa, det ska hela tiden hända något. Framåt, mera, göra, fixa, ordna. Men jag tror att vi behöver vara tysta, stilla, vänta och vila. För att vårt inre frö ska få tid att utvecklas.
Det djupa livet, fröet, behöver stillheten i det fördolda, perioder när rötterna får utvecklas och slå rot. Det som inte är fart och fläkt, men som håller i det långa loppet.
Därför behöver vi våra rutiner och det återkommande i vardagen. Rutiner av stillhet, vila och reflektion. Det som jag alltid framhåller som så viktigt i våra liv. För vårt välmående, vår mognad och utveckling.
Jag vill gärna inspirera dig till att ta en stund varje dag där du är i vila och i tysthet med dig själv. Kanske bara 5 eller 10 minuter. Lyssna på en lugn låt, gör en guidad meditation, sitt på parkbänken och betrakta naturen runt omkring, läs en dikt, ligg på sofflocket och låt tankarna vandra fritt och se vad som händer över tid.
Så svaret på frågan, vad ska jag göra för att hitta min sanning och min viset? Är: så lite som möjligt, helst ingenting. Helt enkelt, det händer när du vilar.
Önskar dig nu en vilsam helg 🍂🍁,
/Ingrid
