Hur går det till att bli mer hel? Att bli ledaren i sitt eget liv
Vad är det att vara människa? Hur går det till att leva? Eviga frågor eller? Som du säkert vet är jag utbildad inom Psykosyntesen, en teori för personlig utveckling och hur vi människor fungerar och kan utveckla oss själva som personer.
Syntes betyder att smälta samman eller sätta samman olika olikheter till en helhet. Delarna finns kvar men bildar tillsammans en enhet. Tanken med psykosyntesen är att varje individ med alla sina delar, ska känna sig hel. Kroppen, själen, tankarna och känslorna utgör delar av en helhet. Denna helhet är samlad kring vårt centrum – vårt JAG.
Mitt centrum, mitt jag, min inre dirigent
Inom Psykosyntesen brukar vi prata om att vårt Jag, är dirigenten i vår inre orkester, vårt liv, den som håller ihop de olika delarna. Psykosyntesen erbjuder redskap för att bli herre i sitt eget liv, eller regissör i sin egen pjäs. I stället för att falla offer för yttre omständigheter, andra människors vilja eller livets ständiga förändringar. Så kan jag använda mitt Jag, min dirigent och min egen vilja till att ta mer medvetna beslut, som hjälper mig att må bättre.
Delpersonligheter
Ett redskap vi använder för att förstå oss själva bättre är att tänka att alla människor har delpersonligheter, olika delar av vår personlighet, dvs starka personlighetsdrag. Ofta har vi ca 5 delar som är lite extra tydliga. Från början utvecklas dessa delpersonligheter under vår barndom, det är överlevnadsstrategier, för att få våra grundläggande behov av kärlek, närhet och uppmärksamhet tillgodosedda. Beroende på hur det ser ut i den familj där jag växer upp, med syskon, föräldrar eller andra vuxna som jag växer upp med, så utvecklar jag olika strategier, för att bli älskad, sedd och få uppmärksamhet.
Olika delpersonligheter
En del av oss kanske blir duktiga presterare, den ”duktiga flickan”, för då får vi beröm och uppskattning. Någon annan kanske utvecklar den roliga ”clownen” som lättar upp stämningen och får andra att skratta. En annan kanske blir den inkännande, ansvarstagande ”hjälparen” som gärna ställer upp hjälper andra. Många av oss har säkert en ”övervakare” som ska se till att vi inte gör bort oss, utan att vi presterar och gör bra ifrån oss, så att vi inte gör fel. Eller en ”inre kritiker” som hela tiden tycker att vi kan lite bättre, mer och aldrig är nöjd. Någon kanske har en ”rebell” inom sig, där det har varit viktigt att få säga ifrån, säga vad man tycker, strunta i vad andra tycker och göra sin grej. Motsatsen kan vara den ”blyga flickan” som kanske känner sig förvirrad, blyg och osedd av andra och inte vågade ta sin plats. Som barn är det här som sagt överlevnadsstrategier och utvecklas för att vi behöver bli sedda, hörda och älskade.
Som barn är vi omedvetna om våra delar och har inte förmågan att ändra dom. Det är bara olika sätt att hantera verkligheten.
Oftast har vi med dessa delar, starka personlighetsdrag även som vuxna. Nu som vuxna kan de ibland ta lite för stor plats eller förstöra för oss på olika sätt, istället för hjälpa oss.
Vi kan ändra vårt beteende om det inte gynnar oss längre
Från personer som inte har jobbat med sig själva och sin personliga utveckling, så får jag ofta höra svaret ”jag är sådan här” och ”du får acceptera mig som jag är”. Visst ligger det något i det. Vi är dom vi är och vi ska vara dom vi är. MEN, vi kan som vuxna, ansvarstagande människor, välja att ändra vårt beteende, när vi ser att det inte längre gynnar oss. Det är vårt beteende, dvs vad vi gör, som vi kan ändra, om vi blir mer medvetna om det.
Så t ex om vi har en ”Presterare” som kan köra hårt, planera, strukturera, organisera och få mycket gjort, så kan ju det vara fantastiskt bra, för vi får mycket gjort och skapar mycket resultat i vårt liv. Men det kan också finnas nackdelar, t ex att vi kör över andra personer i vår iver och drivkraft att nå målen och resultatet. Eller att vi kan köra över våra egna signaler och kanske köra slut på oss själva.
När vi blir mer medvetna om att vi har en delpersonlighet som är en
”presterare” och i vilka situationer den dyker upp, dvs vad som triggar i gång den. Då blir det mycket lättare att hitta alternativa beteenden. Jag kan ”prata” med den här delen av mig, att den behöver ta korta pauser emellanåt, för att inte matta ut sig själv eller den kanske behöver tänka på att stämma av med andra personer vad de tycker, innan den kör på mot målet. På så sätt så kan vi ändra vårt beteende, när vi ser att det skulle gynna oss eller andra i vår omgivning. Vi blir lite mer medvetna om och smidigare i vårt beteende.
Min egen supermus
När jag började läsa personlig utveckling och psykosyntes på HumaNova, så var ”Supermusen” den första delpersonligheten som kom fram. Ni vet en sådan där liten mus som springer runt i ett hjul, som bara snurrar fortare och fortare. Så var det ofta för mig då, jag kunde pressa mig själv hårt, för att nå mina mål och resultat. När vi i skolan skulle få kontakt med delpersonlighetens motsats, så dök ”Mys musen” upp, som satt i soffan och gjorde ingenting. Jag var tvungen att gå fram till läraren och fråga: ska man rita motsatsen, även fast den inte finns i verkligheten? Svaret var såklart: ja.
Det var första gången jag blev medveten om att det fanns en motsats till supermusen och att jag behövde den också. Fastän jag inte gillade den något vidare i början, jag hade en värdering av att ”sitta i soffan och göra ingenting”, då var man ju lat, och det fick jag inte vara, så som jag var uppfostrad.
Men jag har fått lära mig att jag behöver vara lugn och återhämta mig emellanåt, för att inte bli helt slut. Idag har jag lyckats hitta en syntes mellan Supermusen och Mysmusen, som är mer Balanserad, dvs att jag får saker gjorda i ett lagom tempo.
Dvs det som Syntesen står för, att smälta samman de olika delarna till en helhet, samtidigt som delarna finns kvar. Jag har fortarande min supermus och mysmus som finns kvar och som jag kan kliva in i när jag behöver. Men för det mesta är jag i min mer balanserade del idag.
Desto mer medveten jag blir om mina olika delar och ju mer jag jobbar med att smälta samman dom ju mer hel som människa blir jag. Vi är dom vi är och det ska vi såklart fortsätta att vara.
Men att vara nyfiken och utforskande i det personliga utvecklingsarbetet med sig själv är en bra start. För att skapa mer helhet i mitt liv och bli min egen dirigent i min egen inre orkester och i mitt eget liv.
Kommer du på några delpersonligheter du har? När de dyker upp och hur det blir för dig då? Det kan vara första steget att utforska, för att bli mer medveten om dig själv. Spännande eller hur? Berätta gärna hur det går.
Önskar dig nu en skön helg och en bra vecka, /Ingrid
