Så skapar ritualer sammanhang, mål och mening i vårt liv.
Att leva livet här och nu, inte sen.
Jag älskar ritualer, ceremonier och traditioner. Jag vill gärna göra saker på samma sätt vissa dagar och helger under året, för att skapa en tradition. För mig skapar det trygghet, enkelhet och stabilitet. Det ger också många fina gemensamma minnen.
Att kunna säga att ”så här firar vi de stora helgerna i vår familj,” det skapar tydlighet och ett sammanhang. Det är en fin tradition att skicka vidare till nästa generation, som också skapar trygghet, gemenskap, mål och mening. Jag gillar att fira nyår, påsk, midsommar, alla helgona helgen och jul på liknande sätt varje år. Det blir vackert, meningsfullt och det blir tillfällen att stanna upp och reflektera under året.
För mig skapar ritualer ett sammanhang och en mening i vårt liv och vårt samhälle, i en värld som idag kan upplevas som mycket splittrad och kaotisk, utan mål, mening och tillhörighet. Då blir det ännu viktigare att skapa sina egna sammanhang.
Ritualer är varje form av handling som upprepas vid bestämda tider och på bestämda sätt. Man gör något visst just den dagen varje år. En ritual är en handling med symbolisk betydelse, som är annorlunda än vår vanliga vardag, genom sitt uttryck är den uppbyggd på ett visst sätt, som vi alltid känner igen. Begreppet ritual används oftast för att beskriva mönster i religiösa sammanhang, som t ex dop, konfirmation, vigsel och begravning, men det kan lika gärna vara en icke-religiös ritual.
Inom vetenskaper som etnologi, använder man ritualer som ett begrepp för att beskriva ett skeende, med symboliskt värde. Ritualerna skapar vår självbild och sammanhållning i en familj eller ett samhälle.
Allhelgona är den tid på året då vi tillsammans uppmärksammar och minns dem som har lämnat det här livet. Det är en helg då vi påminner oss om att döden finns, och drabbar oss alla. Vi behöver ge varandra utrymme att sörja och sakna.
Det är viktigt att vara medveten om döden som en del av livet, åtminstone påminna sig om detta en gång om året. Vi vet att livet tar slut i och med döden och det är livets ändlighet som gör det meningsfullt. Det är den begränsade tiden som gör att vi måste prioritera vad som är viktigast nu. Inte sen. Sen kan vara för sent.
Det finns många fina och stämningsfulla sätt att hedra våra avlidnas minne. I min familj brukar vi gå till Bromma Kyrka och vandra över den vackra kyrkogården och se alla tända ljus som lyser upp i mörkret. Att besöka minneslunden, där min pappa är begravd, tända ljus och tänka på alla dem som inte längre är med oss.
Jag tycker det är fint att få en stunds reflektion och distans från vardagens ekorrhjul. Vi kan stanna upp och prata om de som inte längre är här tillsammans med oss och minnas det vi hade tillsammans.
Vi kan också välja att minnas nära och kära genom att tända ljus hemma och göra det fint med blommor för säsongen och naturmaterial. Att ha kontakt med närstående, kanske ringa en vän eller släktning som vi inte pratat med på länge. Besöka en minneslund, grav eller naturen. För en av stund i tysthet, stillhet och reflektion. Det skapar distans till vårt annars kanske hektiska liv, där vi rusar fram i allt som ska göras.
Nu tar vi oss tid att umgås med de som inte längre är här och vårda deras minne. Det är fint. Det göra att vi blir mer sammansatta och får ett djup. Det gör det lättare att vara tacksam och modig nog att leva sitt eget liv fullt ut här och nu.
Avslutar med en mening från boken ”Mindfulness steg för steg” av Johan Bergstad: ”Det vi med säkerhet vet är att kroppen vissnar och dör. Så varför skulle det bli bättre sen”.
Därför vill jag nu uppmuntra dig att ta en stund i helgen för att stanna upp, reflektera och hämta hem till dig själv. Att lyssna in till dig själv och göra kloka medvetna val om hur vill du leva idag, för att njuta av ditt liv här och nu. Sen kan det vara för sent. Livet är här och nu.
Önskar dig en vacker och stillsam Allhelgona Helg,
/Ingrid
