Vad behövs för att höra din själ? En resa från ditt yttre till ditt inre jag.
Under semestern, så varvar vi ofta ner i ett lugnare tempo och då är det lättare att höra sig själv och sin egen inre röst.
Att leva ett liv som är sant för mig, innebär att jag behöver stilla mig och lyssna inåt, efter vad jag verkligen vill, längtar efter och behöver. I stället för att bara springa på i ekorrhjulet. Vad är i stället min längtan och min övertygelse. Att meditera och reflektera över viktiga frågor, låta tankarna få vandra fritt och se vad som kommer till mig då.
Livet är inte ett problem som ska lösas utan en verklighet som ska upplevas, som någon klok person har sagt.
Jag fortsätter därför med att reflektera över några av Pilgrimmens sju nyckelord, som jag tycker är viktiga ord som inspirerar mig. Orden är: frihet, enkelhet, tystnad, bekymmerslöshet, långsamhet, andlighet och delande.
Idag tänker jag reflektera över orden tysthet, långsamhet och andlighet, som jag tycker hänger ihop.
Tystnaden som ger frid
När vi pilgrimsvandrar går vi ofta i tystnad, att inte behöva prata med någon utan få gå i den egna inre världen, att få vara med sig själv en stund. Det här tycker jag är lättare på sommaren, att unna sig att promenera långsamt och vara i nuet, låta tankarna komma och gå och när tankarna skalas av kommer jag närmare mig själv och det som är viktigt på riktigt.
Fundera på hur ofta du befinner dig helt i tystnad? Blir du stressade utan prat, musik och bakgrundsljud. Hör du till dem som sätter på radion eller TV:n när du är själv hemma?
Själv tycker jag det är oerhört skönt med tystnad, eventuellt har jag på någon lugn musik som bakgrund. Jag blir störd om radion eller TV:n är på och det är ett program som pratar, då kan jag inte höra mina egna tankar.
Tystnad är en bristvara i dagens samhälle men behöver finnas i livet. Det är i tystanden jag hör mina egna hjärtslag och andetag, naturens ljud och mina egna tankar. Den första stunden i tystnad snurrar det väldigt, tankarna kastar sig runt, runt och försöker höras mest. Men ju länge jag befinner mig i tystnad desto mer lägger sig tankarna och jag kan ta tag i dem en och en. Tystnaden kan vara skrämmande, vad är det egentligen mina tankar säger mig, vad är det jag försöker stänga ute med att ständigt omsluta mig med ljud.
Pilgrimsvandring, är en sträcka av tystnad och ett effektivt sätt att lugna tankarna och få en inre ro.
Långsamhet som lugnar
Bråttom, bråttom, mycket ska göras på kort tid. Stressen kommer lätt när jag tänker på allt som ska göras, presteras, tyckas och tänkas.
Att istället bromsa och sänka farten kan också vara stressande, jag har själv ett väldigt högt tempo i vardagen och behöver hjälpa mig själv att hitta stunder i mitt liv där jag tränar mig på långsamhet och att göra en sak i taget.
På en pilgrimsvandring kan jag varken handla, städa, vika tvätt eller laga mat samtidigt som jag går. Jag kan just då bara gå, förflytta mig från punkt A till punkt B i ett lugnt tempo med tid för eftertanke och vila. Jag kan prova att gå en sträcka extra långsamt för att se vad det gör med mig, blir jag lugn eller stressad?
Att öva upp min förmåga att ta det långsamt ibland, på vandringen, men även i livet i stort. Själv behöver jag ofta bestämma tider när jag tar det långsamt och när jag är aktiv, då det är lätt att jag annars snurrar iväg i allt görande. Hemma i vardagen har jag söndagar som mina långsamhetsdagar, när jag har ett långsamt tempo och inget som jag måste göra. Under semestern är det enklare att hitta stunder i långsamhet, en promenad, plocka hallon, rensa ogräs i landet, plocka blommor, ligga och titta på molnen. Inte för att det måste göras, utan i närvaro här och nu. Att bara vara en stund i det som är.
Andlighet att komma närmare min själ
I naturen blir skapelsen tydligare för oss och ordet andlighet enklare att förstå. Känslan av att vara del av något större, något som fanns före mig och som kommer finnas kvar efter mig. Känslan av att höra ihop med det som finns runt om mig; växter och djur, vatten, himmel och jorden under mina fötter.
Andligheten på en pilgrimsvandring är för många ett sätt att komma närmare gud. För mig är det ett sätt att komma närmare mig själv. Jag tänker att alla svaren finns inom mig, om jag stannar upp och lyssnar uppmärksamt. Att pilgrimsvandra är att påbörja en inre vandring från mitt yttre jag till mitt inre jag och min relation till min egen själ, min sanning. Att stilla mig så pass mycket att jag kan höra den subtila rösten som själens signaler skickar ut.
Kanske hänger de här tre orden ihop? När det är tillräckligt tyst och jag är i ett tillräckligt långsamt tempo så kan jag höra mig själv och mitt inre, min själ. En nödvändighet om jag vill bli mer sann och genuin gentemot mig själv. För att hitta mitt eget mål och mening med mitt liv. För där i tystheten och långsamheten finns svaren, på vem är jag, vad vill jag och vad längtar jag efter innerst inne?
Jag önskar dig en fortsatt fin sommar och hoppas du får möjlighet att njuta av stunder i tysthet och långsamhet, för att lyssna in till dig själv och din själ.
/Ingrid 🌸
